Många diskussioner i trådar handlar om vad som är lämpligt för vinterbruk.
Här uppe i Norden så har vi nog många i tankarna att det gäller "just här uppe i Norden" där temperaturerna ofta kryper ner mot -20 grader eller mer.
Vad är det då som kan vara en lämplig vagn för detta klimat.
Många lobbyister försöker påverka oss genom signaler att just de sydligare vagnarna är minst lika bra som de Nordiskt byggda vagnarna.
Detta påstår jag är helt fel. Har man då förträngt vad som gäller?
Vilka regler eller annat som ligger bakom för att få en Husvagn klassad för just "vinterklimat" när det handlar om just "Boendemiljön".
Att dessa klassificeringar tillgår på ett sätt som Handlare mm väl borde känna till är en fråga som HRF borde ta upp i sina "VDH" (Varudeklarationsunderlag) som nu mer och mer börjar att användas som ett "försäljningstrix" för en utökad försäljning.
Det tillverkarna känner till är att det finns en norm som heter EN 1645-1 som på Svenska heter SIS EN 1645-1 för Husvagnar och SIS EN 1646-1 för Husbilar..
https://www.sis.se/api/document/preview/31837/
Denna norm talar om ifall vagnen klarar den test som skall utföras för att kunna klassificera in i resp. konstruktionsgrupp.
I grunden handlar det om 3 nivåer, där nivå 2 och nivå 3 är mest relevant för våra olika diskussioner.
Nivå 1 har egentligen inga krav på någon anpassning ang. värmekomforten eller isolering typisk sommarvagn.
Nivå 2 som en del av de flesta sydeuropeiska samt en del andra konstruerar för har bara ett krav att de skall fungera ner till +-0 grader. (där ligger dom största volymerna från dom sydeuropeiska tillverkarna med t ex utvändiga avlopp bl a).
Nivå 3 ställer mycket högre krav på boendemiljön samt konstruktion för att klara förhållanden ner till -15 grader (Här finns "en del" sydländska byggare som konstruerar för just denna nivå).
Men här uppe i Norden ställer det helt andra krav på våra Husvagnsbyggare, de skall uppfylla "minst" nivå 3 men hade det funnits en nivå 4 så skulle dom legat där. -15 grader är nog "sommartemperatur" uppe i våra Fjäll där det mer än ofta kryper ner mot både -20 eller -30 grader.
De Nordiska byggare har i gemen legat på typ "minst" nivå 3 för att vara med och konkurrera om en plats i statistiken.
Det som lobbyisterna sedan påstår är att en vagn i nivå 2 går alldeles utmärkt att bo i när det gäller Svenska Nordiska vinterförhållanden ner till -20 eller -30 grader har inte anammat det väsentliga när det gäller en dräglig boendemiljö utan problem.
Grunderna är "Vinteranpassad" nivå 2 eller "Vinterkonstruerad" nivå 3, "Nordiskt konstruerad" skulle jag vilja ha till nivå 4 som våra byggare konstruerar vagnarna.
Nivå 1 hoppar jag över för där bör finns nog inte några intressen.
Enligt normen SIS EN 1645-1
Nivå 2 skall klara:
Vintertät (vinteranpassad ner till +-0, utanpåliggande avlopp mm).
Fas 1 - nedkylning:
Provfordonet kyls ned till +-0 C under en period av minst 10 timmar med alla fönster och dörrar öppna.
Fas 2 - Uppvärmning:
Målet är att värma upp testkroppens inre så snabbt som möjligt från en temperatur på 0 grader C.
Den centralt placerade mätpunkten, en meter över det inre golvet mitt i vagnen, måste upp till +20 garder C inom två timmar, varigenom temperaturskillnaden vid 5 andra mätpunkter inom fordonet inte får överstiga 7 grader C.
Om, provfordonet passerar provningsförfarandet i nivå 2 kvalificeras den som "Vintertät/Vinteranpassad".
Nivå 3 skall klara:
Vinterkonstruerad för Vintermiljö ( allt som kan frysa skall vara monterat inuti vagnen).
Fas 1 - nedkylning:
Provfordonet kyles ner till -15 grader C under en period av minst 10 timmar med alla fönster och dörrar öppna.
Fas 2 - uppvärmning:
Målet är att värma upp testkroppens inre så snabbt som möjligt från en starttemperatur på -15 grader C. Den centralt placerade mätpunkten, en meter över det inre golvet mitt i vagnen, måste värmas upp till +20 grader C inom 2 timmar, varigenom temperaturskillnaden vid 5 mätpunkter inom fordonet inte får överstiga 7 grader C.
Fas 3 - stabiliseringstid:
Efter 2 timmes stabiliseringperiod, under vilken provfordonet hålls vid en inre temperatur på +20 grader C av värmaren, fylls vattentankarna.
Fas 4 - VVS test:
Efter ytterligare 1 timme testas all VVS samt kranar för att se till att de är funktionella,
d v s vattnet inuti dem inte har frusit.
Om fordonet passerar provförfarandet för Nivå 3 kvalificeras det som "Vinterkonstruerat".
Här uppe i Norden så har vi nog många i tankarna att det gäller "just här uppe i Norden" där temperaturerna ofta kryper ner mot -20 grader eller mer.
Vad är det då som kan vara en lämplig vagn för detta klimat.
Många lobbyister försöker påverka oss genom signaler att just de sydligare vagnarna är minst lika bra som de Nordiskt byggda vagnarna.
Detta påstår jag är helt fel. Har man då förträngt vad som gäller?
Vilka regler eller annat som ligger bakom för att få en Husvagn klassad för just "vinterklimat" när det handlar om just "Boendemiljön".
Att dessa klassificeringar tillgår på ett sätt som Handlare mm väl borde känna till är en fråga som HRF borde ta upp i sina "VDH" (Varudeklarationsunderlag) som nu mer och mer börjar att användas som ett "försäljningstrix" för en utökad försäljning.
Det tillverkarna känner till är att det finns en norm som heter EN 1645-1 som på Svenska heter SIS EN 1645-1 för Husvagnar och SIS EN 1646-1 för Husbilar..
https://www.sis.se/api/document/preview/31837/
Denna norm talar om ifall vagnen klarar den test som skall utföras för att kunna klassificera in i resp. konstruktionsgrupp.
I grunden handlar det om 3 nivåer, där nivå 2 och nivå 3 är mest relevant för våra olika diskussioner.
Nivå 1 har egentligen inga krav på någon anpassning ang. värmekomforten eller isolering typisk sommarvagn.
Nivå 2 som en del av de flesta sydeuropeiska samt en del andra konstruerar för har bara ett krav att de skall fungera ner till +-0 grader. (där ligger dom största volymerna från dom sydeuropeiska tillverkarna med t ex utvändiga avlopp bl a).
Nivå 3 ställer mycket högre krav på boendemiljön samt konstruktion för att klara förhållanden ner till -15 grader (Här finns "en del" sydländska byggare som konstruerar för just denna nivå).
Men här uppe i Norden ställer det helt andra krav på våra Husvagnsbyggare, de skall uppfylla "minst" nivå 3 men hade det funnits en nivå 4 så skulle dom legat där. -15 grader är nog "sommartemperatur" uppe i våra Fjäll där det mer än ofta kryper ner mot både -20 eller -30 grader.
De Nordiska byggare har i gemen legat på typ "minst" nivå 3 för att vara med och konkurrera om en plats i statistiken.
Det som lobbyisterna sedan påstår är att en vagn i nivå 2 går alldeles utmärkt att bo i när det gäller Svenska Nordiska vinterförhållanden ner till -20 eller -30 grader har inte anammat det väsentliga när det gäller en dräglig boendemiljö utan problem.
Grunderna är "Vinteranpassad" nivå 2 eller "Vinterkonstruerad" nivå 3, "Nordiskt konstruerad" skulle jag vilja ha till nivå 4 som våra byggare konstruerar vagnarna.
Nivå 1 hoppar jag över för där bör finns nog inte några intressen.
Enligt normen SIS EN 1645-1
Nivå 2 skall klara:
Vintertät (vinteranpassad ner till +-0, utanpåliggande avlopp mm).
Fas 1 - nedkylning:
Provfordonet kyls ned till +-0 C under en period av minst 10 timmar med alla fönster och dörrar öppna.
Fas 2 - Uppvärmning:
Målet är att värma upp testkroppens inre så snabbt som möjligt från en temperatur på 0 grader C.
Den centralt placerade mätpunkten, en meter över det inre golvet mitt i vagnen, måste upp till +20 garder C inom två timmar, varigenom temperaturskillnaden vid 5 andra mätpunkter inom fordonet inte får överstiga 7 grader C.
Om, provfordonet passerar provningsförfarandet i nivå 2 kvalificeras den som "Vintertät/Vinteranpassad".
Nivå 3 skall klara:
Vinterkonstruerad för Vintermiljö ( allt som kan frysa skall vara monterat inuti vagnen).
Fas 1 - nedkylning:
Provfordonet kyles ner till -15 grader C under en period av minst 10 timmar med alla fönster och dörrar öppna.
Fas 2 - uppvärmning:
Målet är att värma upp testkroppens inre så snabbt som möjligt från en starttemperatur på -15 grader C. Den centralt placerade mätpunkten, en meter över det inre golvet mitt i vagnen, måste värmas upp till +20 grader C inom 2 timmar, varigenom temperaturskillnaden vid 5 mätpunkter inom fordonet inte får överstiga 7 grader C.
Fas 3 - stabiliseringstid:
Efter 2 timmes stabiliseringperiod, under vilken provfordonet hålls vid en inre temperatur på +20 grader C av värmaren, fylls vattentankarna.
Fas 4 - VVS test:
Efter ytterligare 1 timme testas all VVS samt kranar för att se till att de är funktionella,
d v s vattnet inuti dem inte har frusit.
Om fordonet passerar provförfarandet för Nivå 3 kvalificeras det som "Vinterkonstruerat".
![[-]](https://campingforum.net/images/collapse.png)