Jag såg att Bengt i Örkelljunga har byggt hus igen. Efter att huvudsakligen fokuserat på husbilar under några år har de återigen nya husvagnar till försäljning i en ny lokal. 4000 m² att gå och dregla i, om man nu vill titta på nya prylar, i en lokal på backen ovanför den tidigare anläggningen. Det är vagnar från Knaus/Tabbert som de säljer nya. Alltså Knaus, Weinsberg, T&B och Tabbert. Den största Tabberten som finns i lager just nu vill de ha 1218000 kronor för. Det kostar att ligga på topp. Tur det inte kostade något att bara knalla in och glo!

www.canariajournalen.no - Nesten 50 bobiler på Fuerteventura gikk opp i røyk

twitter.com - Fuerteventura Emergencias

Twitter video

Storbranden i Kållered.

sverigesradio.se - Familjen ser sitt livsverk gå upp i rök: "Finns ingenting kvar"

Jag har en Långe Jan panna från 1988, har förr servat den på Aldeverkstäder så den har funkat perfekt. Men plötsligt tänder den inte, det blir alltså ingen gnista.
Har kontaktsprayat den kabelanslutningarna till den svarta grej jag tror är tändboxen,  ingen skillnad. Cirkpumpen går, så pannan får nog spänning. Kopplade på laddaren, ingen skillnad.
Vad kan det vara?

När jag köpte den husvagn jag har nu såg handlaren till att den fick nya däck. Jag vet inte hur de förra såg ut, men de hade själva kommit fram till att nya däck skulle på.
De bytte till däck av dimensionen 205/70 R15C 106. Fabrikatet var Imperial, ett som jag aldrig hört talas om tidigare. Uppenbarligen så billigt som möjligt.
Med en bärighet på 1900 kg och en vagn på 1700 kg tänkte jag mig att däck som inte ens var fyra år gamla skulle vara bra nog för att inte orsaka problem. Men icke.

På väg på den senaste resan kom vi bara 2,5 mil innan det small. Att får punktering där E4 är 2+1-väg och semestertrafiken är igång är inte direkt angenämt. Trots två varningstrianglar, en 170 meter bort och en andra 40 meter från husvagnen, en bit ut på körbanan som ar delvis blockerad, samt två illgula flaggor på vagnen var det ändå en del bilförare som var så usla att de inte såg ekipaget förrän de måste bromsa så att de fick stanna, för de kom inte ut i det icke blockerade körfältet annars.

Snåla inte med däcken! Några tusen extra för bra däck är värt varje krona. Nu har jag bytt både det exploderade och det ännu hela till Continental i samma dimension. Förhoppningsvis är de bättre. På den förra vagnen hade jag Pirelli med motsvarande lastmarginal. De hade jag aldrig några problem med.

Jag har en sån där tvådelad dörr, där man kan stänga underdelen och ha överdelen öppen, eller koppla ihop delarna som en dörr.
Dörr insida
Jag upptäckte att de två delarna inte hängde ihop längre. Efter demontering av dörren visade det sig att bygeln i den övre dörren, som den undre delens låskolv ska gå in i, den bygeln hade spruckit. Inte går den att köpa som reservdel heller, åtminstone inte av Tabbert. Blev rekommenderad att kolla husvagnsskroten i Sjöbo. Men det tar en stund att åka dit, så jag provade en annan väg istället.

Noggrannare inspektion visade att en anledning till att den spruckit var att någon klant monterat bygeln med kullerförsänkt skruv, trots att hålen inte var försänkta. Det ger ju en påkänning när den koniska skallen försöker knäcka sig ner i det cylindriska hålet. Det gick ju lätt att byta till skruvar som var av rätt typ, men en ny bygel måste till ändå.
Beslöt att försöka 3D-printa en. Först gjorde vi en exakt kopia av originalet, men tyckte den kändes lite vek. Efter uppmätning av var det gick att lägga till material, utan att det var i vägen, kom nästa modell. Den känns mycket stabilare. Nu har jag skruvat dit den i vagnsdörren, så får jag se om det håller.

En husvagn på ungefär sex meters karosslängd är bland det vanligaste man hittar, så länge man tittar bland de som kör runt med vagnarna. Långliggarna har större, men det spelar ju ingen roll, när de bara står stilla.


Många gånger när elbil och husvagn kommer på tal anförs argumentet att det spelar ingen roll att det är kort räckvidd. Man är ju ute på semester, så då ska man ta det lugnt. Därför kan man ligga stilla och ladda hur ofta som helst.

Man kan förstås köra husvagn så, alltså köra en stund, kolla vad som finns där, flytta en bit och repetera. Under de 42 år jag har kört med husvagn tror jag det har hänt en gång.

Nej, det normala är att man har ett mål, så dit vill man köra. Under årets midsommarfirande tänkte jag lite extra på just hur det skulle gått till med elbil istället för diesel. Därför höll jag koll på hur vi körde.



Totalt var sträckan 575,2 km. Den kördes på 7 timmar och 51 minuters körtid, vilket motsvarar en snittfart på 73 km/h. Bilens färddator hävdade 76 km/h, men den är nog baserad på hastighetsmätaren, som visar lite för mycket.

Förbrukningen blev 1,12 liter diesel per mil, enligt färddatorn. Det är ungefär det dubbla gentemot att köra med bara bilen i samma fart.



Sträckan kördes i tre etapper.

Första etappen 132,0 km, 1 timme och 49 minuter. Där stod vi still vid en restaurang som vi visste var bra och åt lunch. Det tog 30 minuter.

Andra etappen 260,5 km på 3 timmar och 27 minuter. Efter det tankade vi. Det behövdes egentligen inte. Vi kunde kört hela vägen på en tank. Men då hade tanken varit tom när vi kom fram. Tankningen tog fyra minuter.

Sedan flyttade vi några hundra meter och stannade ytterligare elva minuter och åt glass.

Tredje etappen om 182,3 km tog 2 timmar 32 minuter. Sedan var vi framme.



Alltså 7 timmar och 51 minuters körning, 45 minuters stillastående, varav fyra för att tanka.



Jag såg inga laddstationer där vi åt lunch. I efterhand har jag kollat och det finns en någorlunda i närheten, fast inte inom synhåll. Där får inte husvagnen plats, men vi kunde ställt av den, hoppats att ingen klagat på att den inte fick plats i parkeringsrutan, ställt oss vid laddaren, promenerat en kilometer till restaurangen, ätit, promenerat tillbaka och kopplat och kört vidare.

De 30 minuterna hade då blivit 50 vid laddaren. Den laddaren är på 22 kW.



Där vi åt glass finns också en laddare på 22 kW. Inte heller där får husvagnen plats, så vi hade fått koppla från, förmodligen ställa den vid ett nedlagt hotell en bit därifrån, köra tillbaka och ladda samt gå några hundra meter till glasshandlaren. Det hade nog blivit 15 minuter istället för elva då.



Alltså hade det blivit 65 minuter vid laddare om 22 kW, utan att ändra på reseschemat. Vi kom fram 19:40 som det var nu. Någon timme till hade vi väl kunnat vara på väg, men senare än så hade vi inte velat komma fram.



Totalt hade vi alltså fått i ungefär 21 kWh, om vi räknar bort lite laddförlust. När jag ser att Teknikens värld körde en VW ID.4 GTX på 3,6 kWh per mil med en liten tramsvagn på ett ton och en höjd inte mycket högre än själva bilen, då kommer jag fram till en förbrukning på 207 kWh för det ekipaget på den här resan. Frågan är vad den hade velat ha om den skulle dra min husvagn? Det är som sagt en typisk "normalvagn", en 580 på 1700 kg. Bredd 2,5 meter, höjd drygt 2,6 meter. Frågan är akademisk - bilen ifråga har inte dragvikt på mer än ynka 1200 kg.



I testet fanns också en Volvo XC40 recharge twin motor. Den ville ha 2,9 kWh per mil, alltså 167 kWh på den här resan. Till skillnad från ID.4 har den också en anständig max släpvagnsvikt på 1800 kg. Då är den också fyrhjulsdriven och har alltså större förutsättningar att kunna plantera husvagnen där jag skulle ha den.

Batteriet påstås vara på 78 kWh. Det ska gå att ladda 70%, alltså knappt 55 kWh, på 28 minuter. Men då krävs att man hittar en 150 kW laddare, som dessutom trycker ur sig denna effekt som den ska. Hela resan kunde då laddats på en och en halv timme, plus rangering. Det hade tagit sju timmar med de laddare som råkade finnas i närheten av där vi stannade.

Men fortfarande gäller detta för en minihusvagn utan praktiskt värde för mig. Det har ännu varit omöjligt för mig att hitta uppgifter om förbrukning för att dra en sådan husvagn som jag har.

Räckvidden för bilen uppges till 430 km i idealiska förhållanden, men i sämre sådana (motorväg, kallt) sjunker den till 220 km. Utan vagn, väl att märka. Vad har man kvar med min husvagn? 15 mil? Ännu mindre? Sen är laddtiden som vanligt beräknad till 80%, så batteriet är inte ens fullt efter en sådan laddning.



En ny koll på kartan visar att det finns 150 kW laddare inom rimligt räckhåll längs största delen av sträckan. På ett ställe blir det nog tvunget att ladda med 22 kW. Men det här kräver då att det äts på McDonalds, inte där det är vettig mat. Eller det kanske går att ladda där utan att äta där? Vet inte hur uppskattat det är. Husvagnen får i alla fall inte plats.


Det hade varit intressant att läsa om någon, tidning eller vad det nu kan vara, som faktiskt gjort en rimlig husvagnsresa med en rimlig husvagn, för att se hur det går till.



Förbrukningen på 2,9 kWh/mil var alltså med en vagn som är så liten att man inte kan stå i den. Man får sitta ner, och då i sängen, för det är den enda möbel som finns. Frontarean på en riktig husvagn är ca 75% större än på den lilla. Båda frontareorna är sådana att bilens luftmotstånd inte har så stor betydelse längre. Eftersom luftmotståndet är den stora komponenten för sådana här fyrkantiga varelser kan vi anta att förbrukningen ökar med minst 75% till, med en normalstor husvagn bakom. Den väger även dubbelt så mycket som pluttvagnen, men där kommer förstås något av den energin tillbaka när man bromsar i elbilen.

Men 78 kWh, där 70% utnyttjas i praktiken, och 2,9 kWh/mil som ökar med minst 75%, det ger en räckvidd på 78*0,7/2,9/1,75 = 11 mil. Minsta lilla motvind och det är mindre än tio mil.
Tittar jag på min midsommarresa så finns det laddare med tillräckligt kort avstånd längs sträckan jag körde. Men om jag inte ska stå i onödan för att äta god mat får jag mest leva på Mc Donalds, för att komma åt deras 150 kW laddare. Dessutom får man hoppas att Lesjöfors är trevligt, för där kommer laddningen att ta minst tre timmar, då det bara finns 22 kW laddare och det helst behöver fyllas lite mer än till 80%.
Eftersom husvagnen behöver ställas undan, kopplas från, bilen köras till laddplatsen, laddas, bilen köras tillbaka till vagnen och vagnen ska kopplas igen lär 28-minutersladdningarna i praktiken betyda stopp på ca 45 minuter. Fem sådana laddningar plus en tretimmars i metropolen Lesjöfors (där går det nog att ladda med vagnen kopplad) ger sammanlagt knappt sju timmar. Då under förutsättning att det alltid finns en ledig laddare när man anländer till platsen. Med tanke på att effektiv körtid var knappt åtta timmar räcker det med en stunds väntan vid varje laddplats för att laddtiden ska bli lika lång som körtiden. Dessutom står laddarna inte alltid precis där de behövs, så ibland får man ladda onödigt tidigt. Då kan man förstås stå lite kortare tid, men koppla av och koppla på ska man ändå göra. I praktiken tar det alltså en extra semesterdag för att köra resan i varje riktning.

Det är inte omöjligt att dra husvagn med elbil, men det är långt ifrån realistiskt än så länge. Får bli pensionär först, så det finns många semesterdagar.

När man betalar med kort på en vanlig bensinstation görs en reservation på kortet först, för att stationen ska förvissa sig om att det finns pengar. Den reservationen ersätts sedan med det verkliga belopp som man tankar för.
Reservationen är vanligtvis på 1500 kronor. Under årets midsommarutflykt råkade jag för första gången ut för att reservationen tog slut innan bilen var mätt. För mina 1500 kronor fick jag 58,69 liter diesel. Tanken rymmer ungefär 75 liter, om man tankar riktigt fullt. Jag hade mycket bra koll på var vi befann oss och var det gick att tanka, så jag lät nivån sjunka så lågt att lampan i bilen lyste för att påminna om att det var hög tid att fylla på tanken.

Det går givetvis att stoppa in kortet en gång till och tanka vidare, men det är inte det som är poängen i historien. Den är att det gick i taket.

Hur en husvagn räddades från att skrotas:

www.land.se - Leif och Siv förvandlade husvagnen från vrak till retropärla!

Jag köpte en dyr 150w semiflex panel. Men jag blev lite besviken, den blir så skitig direkt att man måste torka av den typ varannan dag om den ska ge nån effekt. 
Det är en ny variant och då är ytan lite skrovlig. Som små skålar som ska göra att solen träffar rätt även med fel vinkel. 

På förra vagnen hade jag en hård panel som jag torkade av på våren en gång. Den bara matade batteriet med ström hela sommaren. 

Valde denna tunna panel pga vikten. Väger enbart 2,7kilo. Att jämföra med en hård som väger 8-12kg.

Nån annan med liknande erfarenhet?