Byta stötdämpare

[Hagbard]

Fädringsrörelen är ju väldigt kort och tanken var ju då att det måste ha skett något med dämparen och i det läget antog jag det var en envägsdämpare och inte en tvåvägsdämpare.

Nu får du det att låta som att stötdämparen går lika trögt åt båda hållen.

Både den gamla dämparen och de nya går lite trögare att trycka ihop än att dra isär

Vår lilla "skärmyttsling" eminerar i huruvida en stötdämpare dämpar mer under infjädringen eller under utfjädringen (returen).

På en släpvagn sker förhindrandet av att axeln skall komma i svängning (både torsition och gummi) upp och ner.
Vilket innebär att dämparen dras ut i stället för att tryckas ihop för att föhindra svängning.

Det förklarar montaget av dämparen på en släpvagn i regel då den dras ut för att förhindra svängningarna (jag skriver i regel för det finns andra montage på tyngre vagnar med typ bladfjäder och dämpare).

Detta montage borde då innebära att dämparen skall vara trög att dra ut och lätt att skjuta ihop.

Hagbard var av uppfattningen att mesta dämpningen sker vid infjädringen, medans jag förfäktade att den mesta dämpningen sker under returen. Tycker att såväl Ljusne-Håkans slit i stötdämparna som den text som jag citerade till ovan visar att den mesta dämpingen sker under utfjädringen (returen).

Om förhållandet hade varit det omvända, d.v.s. att den mesta dämpningen skulle ske under infjädringen så skulle det bli stötdämparen som skulle få absorbera väldigt mycket av den rörelseenergin som uppstår när chassits tyngd far ner mot  marken, vilket skulle ge upphov till kraftiga påkänningar på stötdämparens infästning. Det är fjäderns uppgift att absorbera denna kraft. Stötdämparens upgift är att dämpa insvägningsförloppet, så att chassit inte håller på att guppa upp och ner allt för länge.

I Ljusne-Håkans fall var stötdämparinfästingen ganska klen från början. Ett tänkbart cenario att infästningen inte har varit åtdragen ordentligt, vilket har givit upphov till vickningar som över tiden har orsakat sprickbildningen och som har slutat med att materialet har brustit. Om man vickar på en plåtbit tillräckligt mycket kommer den förr eller senare alltid att gå av.

Ja min gode man, du har rätt i det som "skrivs" i vissa utredningar samt som rekomendation i andra.

Det som förbryllar mig nu, då även jag bytt och fick svetsa om infästningarna samt montera nya dämpare där det visade sig att originalnumren från BPW säger att desa kommer egentligen från en personbil och i det här fallet en BMW 3 årgång 1980 tal.

I de äldre försöken som redovisats så utgick man ifrån en vagn som var skapad av tidens tand (60/70 tal) och på denna vagn satt det vanliga bilstötdämpare (mins jag inte fel så var Opel populärt denna tid).

Under historiens gång så borde man ju ha utvecklat denna produkt mer anpassad för det den skalla användas till och i det här fallet en släpvagn med variabel vikt. Det lustiga är att dämparen inte är anpassad för vikten utan fjädringen.

I försvarets utredning för Hägglund så kommer man närmast...
Det är en stor kompromiss för att försöka nå ett så bra reultat som möjligt men det är fortfarande inte bra.

Forskar vidare...