Mink 2.0 Sports Camper

[Sokrates]

Isländska Mink har en fräck "tear drop" vagn.

[apersson850]

Fräck att titta på.
Totalt värdelös för mina behov. Men det är ju olika, för olika personer.

[Ljusne-Håkan]

Ska man ändå släpa nåt får det bli nåt man bor enklare i. Kök o toa inomhus. Men som sagt, snygg är den ju. Det är väl inte det första när man ser in Cabby 532DLX.

[apersson850]

Jag har ju en del mer udda behov också. Tre datorer, en skrivare och nätverksutrustning måste gå in i vagnen. Samtidigt ska det gå att äta något, och gärna vila också. Annars är den för liten.

[Ljusne-Håkan]

Jag har ju en del mer udda behov också. Tre datorer, en skrivare och nätverksutrustning måste gå in i vagnen. Samtidigt ska det gå att äta något, och gärna vila också. Annars är den för liten.

Precis! Jag tycker det allra bästa med waffen är att man kan stanna när som helst o göra både en enkel smörgås med kaffe, eller lite rejälare lunch o sen ta sig en kvarts tupplur i sängen utan att behöva bädda om på nåt vis. Det känns aldrig långt även om det är långt man ska åka. Det känner jag mkt mer om jag ska nånstans utan min kära husvang.
Men tre datorer...? Sköter du jobb från vagnen när du är ute o far?

[apersson850]

Orienteringsarrangemang bedrivs med husvagnen i många roller. Här i en annan husvagn, speciellt ombyggd för ändamålet. Min dåvarande syns utanför fönstret. Men ibland används min vagn som mål- och sekretariatsvagn, om det är en mindre tävling.
Här är en ännu tidigare vagn i samma roll. Samt den senaste, i Coronaanpassad tävlingsroll.

Ibland är den bara övernattningsvagn i samband med tävlingarna.

[Ljusne-Håkan]

Orienteringsarrangemang bedrivs med husvagnen i många roller. Här i en annan husvagn, speciellt ombyggd för ändamålet. Min dåvarande syns utanför fönstret. Men ibland används min vagn som mål- och sekretariatsvagn, om det är en mindre tävling.
Här är en ännu tidigare vagn i samma roll. Samt den senaste, i Coronaanpassad tävlingsroll.

Ibland är den bara övernattningsvagn i samband med tävlingarna.

Fina bilder. Och härlig sport orientering. På många vis. Det skulle nog passat mig om jag inte spelat gitarr dygnet runt jämt.

[apersson850]

Underhållning vid målet?

[Ljusne-Håkan]

Underhållning vid målet?

Ja, lite musik passar nästan överallt.
Jag har aldrig hållit på med orientering mer än några ggr i grundskolan. Lite synd då jag är jävligt vass medsjökort och kompass. Men i yngre dar var löpträning m ointressant, och jag fick ganska rejäl fysisk träning av att spela i band och väldig lungvolym av att sjunga i ofta sjutimmars konserter, plud sllt bärande av svintung utrustning, mint lika tungt som att jobba som tex murare.
Idag skulle jag nog tycka det var skitkul att orientera om det är tillåtet att lunka o tom gå en inte allt för lång bana. Nån tävlingsinstinkt at komma först eller ens att få en bra tid har jag inte alls, det är nog inget  krav heller kan jag tänka. 
Det enda idrottsevenemang jag varit med på, och genomfört är att  jag helt otränad sprang Strömmingsmaran 1985. Det var då efter HögaKustenmaran den jobbigaste maran i Sverige. Kvällen före hade jag spelat hela natten på en mc-träff i Furuvik, kört ett stort berg med högtalare till Hudik på morronen, en enorm baslåda, den största jag nånsin sett, man fick vara fyra pers för att rubba den, den fick jag på ena fotknölen så jag blev halt. När jag väl kom hem hann jag sova tre timmar innan det var dags för start, det var första året Strömmingsmaran gick och enormt ståhej. Bandyspelaren Dallas Sedvall hade på krogen innan fått veta att både han och jag skulle vara med och gjorde narr av mig inför sin polare: "Att springa maraton är inget för rockmusiker, det klarar bara riktiga idrottsmän, såna som jag av", sa han. Vi sprang dom 4,2 milen i 35 graders värme, över hälften av flera hundra erfarna löpare bröt loppet pga värmen. Jag sprang lite, gick hälften, men tog mig runt och i mål på  fem timmar. Dallas kom långt efter. Banan gick i en åtta genom stan, och jäklar vilket VRÅL det blev när jag spurtade genom gågatan med armarna uppsträckta i segergester efter två mil. I Söderhamnskuriren skrevs det flera sidor om min bragd, jag hade inte ens löparskor. Vem som vann det hela glömdes nästan bort. Sen kunde jag inte gå på tre dagar. Lite senare när jag äntligen kunde gå ner på stan kom en snubbe fram med kamera o pekade på skorna, typ tunga fula streetskor från Jula; "Var det dom där du sprang i?" Och det var det  ju.

[apersson850]

Det finns så kallade öppna banor. Där anmäler man sig till en bana med önskad svårighetsgrad och längd. Sen deltager man tillsammans med alla andra, gamla som unga, om valde samma bana. Tid tas, om man vill jämföra sig med någon annan, men det är ingen tävlingsklass, så man tävlar bara efter eget kynne. Vilket kan innebära att man promenerar runt och högaktningsfullt struntar i vilken tid man får.

Vi får träffas någon gång, när Coronan lugnat ner sig, så ska jag ta dig med runt banan.