Vissa delar av forumet är endast tillgängligt för registrerade användare. Det är kostnadsfritt att registrera sig på forumet. Vänligen Logga in eller Registera dig för att ta bort detta meddelande.
Detta forum använder cookies
Detta forum använder cookies för att lagra din inloggningsinformation om du är registrerad, och ditt senaste besök om du inte är det. Cookies är små textdokument som lagras på din dator; cookies som sätts av detta forum kan endast användas på denna webbplats och utgör ingen säkerhetsrisk. Cookies på detta forum spårar också de specifika ämnen du har läst och när du läste dem senast. Vänligen bekräfta om du accepterar cookies.

Du kan när som helst ändra dina cookie-inställningar via en länk längst ner på sidan.

Trådrankning:
  • 0 Vote(s) - 0 Average
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
Svensk Campinghistoria
#1
Svensk Campinghistoria i tiden.
 
Fritid vad är det – från livegen till egen.
 
Lite filosofiska tankar om den utveckling som skett från 1900 talets början avseende Svensk Camping genom tiderna..
 
Funderingar om de många olika åsikter om Campingens utveckling i Sverige.
Speciellt det som framkommer i vissa forum eller bloggar och kanske inte minst de negativa  inlägg som skapar en viss försvarsinställning och som ofta leder till olika missförstånd.
Kan det bero på den generationsväxling vi nu står inför och att den eller de nya generationerna inte är ”skolade” i vad just Camping eller vistelse i skog och natur innebär.
De tidigare generationer som medverkat till ett fritt friluftsliv och som många gånger med egen möda, svett och många gånger egna medel medverkat till hur det egentligen ser ut som det gör idag på många Campingar. T ex markbrytningar, beredning av gräsmattor och inte minst framdragning av både vatten och kanske El och inte minst egen service på det som byggts upp.
 
Allt detta syns ju inte idag utan många som kommer har en oförstående grunduppfattning om att det kanske ”alltid” har sett ut som det ser ut just när dom kommer.
Att sedan få den nya generationen att själva medverka till kanske gräsklippning, städning, toatömning och snöskottning mm. är nog inte det lättaste då man ofta hör ”vi har semester”.
 
Har vi äldre brustit i någon form av ”inskolning” eller vad är det som har gått fel?
Varför är det svårt för den nya generationerna att vara medverkande?
 
Allt handlar ju egentligen om ett gemytligt kamratskap i förening av likasinnande.
 
Som sagt, utöver alla SCR Campingar så finns ju också en del fristående campingar enligt F-listan men de Campingar som inte finns med i dessa listor är nog till antalet lika många som både SCR:s och F-listans Campingar tillsammans. Dessa Campingar är uppbyggda av eldsjälar som sett sin fritid vara så värdefull att de lagt ner hela sin själ i att få det bra. Att få det snyggt och att framförallt underhålla det som har byggts upp under det senaste århundradet och som nu frukterna plockas ifrån idag.
 
Vad vill man egentligen ha och vem engagera sig?
 
Tror inte det kan vara så egensinnat att man bara kräver utan att tillföra något själv.
Eller kan det ligga i den nya generationens tankesätt då dom beskrivs som ja-centrerade, karriärhungriga. Och visar en stor oförmåga på hur man egentligen skapar förändringar och hur förändringar kommit till stånd genom olika tidigare engagemang genom dom generationsväxlingar som varit.
 
Har inte den ambitiösa generationen sett till så dom fått något med sig i ryggsäcken för ett fortsatt eget liv i stället för att vara livegna sina föräldrar.
 
Alla pratar idag om de generationer som skall ta över, industrin, banker, fackföreningar och inte minst utredare inom stat och kommun. Alla har sina problem och det gäller att dels strukturförändra samtidigt som kultur och tänkande måste anpassas till den nya generationen för att finna sätt så det skapas en så smidig övergång som möjligt mellan generationerna.
 
Generationen MeWe som kommer efter generation ambition och som i regel fostrat denna generation vilka är födda mellan 1955 – 1975 och som fostrats av rekordgenerationen som då föddes tidigare..
 
Kan man då säga att MeWe generationen är en produkt av ambitions generationenen.
Som i sin tur är en produkt av den stora massan ”proppen Orvar”.
Eller som man också säger i dagligt tal, 40-talisterna eller som en del media namnändrat till ”rekordgenerationen”.
 
Rekordgenerationen (födda 1945-54) efterkrigstidens barn i ett samhälle i förändring som fick vara med om den totala förändringen och växlingen mellan industrisamhället och tjänstesamhället samt från lågkostnadssamhället till högkostnadssamhället för den vidare utvecklade välfärden.
Rekordgenerationens föräldrar gick ju från bondesamhället till industrisamhället och skapade det som den nya MeWe generationen tycker är helt självklart, Fritid.

40-talisterna är på väg ut och MeWe är på väg in hur skapar man då positiva övergångar för att det inte skall bli rena krockar och katastrofer.
 
Ett sätt kan vara att lära sig förstå historien och för att gå framåt behöver man se i backspegel lite grann.
 
Ser vi då tillbaka till 1900 talets början så fans det egentligen ingen fritid alls att tala om då, alla som inte var besuttna var då i princip livegna. Det egna livet styrdes av den som såg till så familjens munnar mättades.
 
Den enskildes egna liv började egentligen framträda lite under krigsslutet då folket från landet började flytta in i städerna och man gick från livegen till egen och förde med sig drömmar om förändringar samt visioner om ett samhälle i förändring.
 
Den största visionen var något som drivits länge och som påskyndades av föräldrarna till rekordgenerationen.

Visionen var 8,8,8.
= Åtta timmars arbetsdag.
= Åtta timmars fritid.
= Åtta timmars sömn.
 
Fritiden blev sedan lagstadgad så sen som i början på 1970 och som successivt reglerades för de olika områdena (arbetstidslagens tillkomst).
 
Men innan arbetstiden reglerades så hade de tidigare generationerna tillförskansat sig en lag om semester. Där den första kom så tidigt som 1938 och avsåg två veckors sammanhängande semester (den första semesterlagen) och som kanske i första hand kom till just för industrin.
Sen tog det ända till 1951 då semesterlagen föreskrev tre veckors sammanhängande semester.
Fortare gick det sedan att införa fyra veckor som kom redan 1963.
Det som i första hand låg till grund för denna semesterlag var vikten för folket till bra rekreationsmöjligheter. Och då främst för att man sett ett stort behov av att få komma ut i skog och natur för att ladda batterierna inför nya strapatser inom arbetslivet.
 
I princip föddes då Svensk camping.
 
Att reflektera över är att 1950 fans det 250.000 bilar i trafik i Sverige och fram till 1965 (15 år) så svällde den svenska fordonsparken till runt 1,8 miljoner. Det gick bra för Sverige då.
 
Det som tidigare funnits och som bl.a annat kommuner nyttjade var den fritidsnämnd som staten startade 1939 och som hade till uppgift att ge råd om friluftsliv mm. tillsammans med den fond som samtidigt startades och som skulle lämna bidrag till friluftsbad, raststugor och vandrarhem mm. samt att mark kunde köpas in för fritidsreservat o.s.v.
Tänker vi efter så finns det många sådana ställen som startades t ex söder om Stockholm ligger kvarvarande rester bl.a Gålö (Haninge) och Flatenbadet (Stockholm).
 
Vilka mins inte de bussar som varje sommar bussade ut förväntansfulla ungar till just Flatenbadet där man såg fram mot varma bullar och ljummen mjölk eller legärvistelse på Gålö med scouterna.
 
Eller Bredsand vid Mälarens strand som anses som ett av Sveriges äldsta fritidsområde sedan början av 1900 talet och som fortfarande uppskattas som ett omtyckt fritidsområde. Det roliga är väl torrdassen som uppfördes runt 1920 som nu är restaurang, det som var uttag är nu intag.
 
Utöver alla krav som ställdes på resp. kommun att tillgodose den rekreationshungriga befolkningen så fans det även en del privata alternativ och den som är mest känd är nog Piteå havsbad vid Pitsundet, som grundades 1944 av Elof Söderberg. Riktigt ”sving” blev det sedan Piteå havsbad vann Expresens badliga 1956. Sedan är det bara historia hur Piteå stad såg till att etablera strax utanför staden även dom och året var då 1956. Piteå landskommun var inte sämre utan ville hänga på ”tåget” och etablerade sig även dom strax intill Söderbergs och öppnade 1961.
Till dags dato så är det väl tre intressenter som bedriver sina resp. verksamhet som bygger mycket på just turist och camping.
 
Nu börjar det hända saker i Sveriges långa land. Kommuner börjar dras med för stora kostnader och överlåter mer och mer sina anläggningar på privata alternativ och då i första hand arrenden med ett visst styrmedel inbakade i kontrakten. Kommunerna var ju inte så dumma egentligen. De dom tidigare fått ut av intäkterna såg dom till att få även i arrenden. Detta ledde ju då till att dom tjänade lite på affären då dom slapp personalkostnader mm.
 
I detta skede och under denna tid så skapades det många ideella campingar i Sverige då man överförde både till privata föreningar samt idrottsklubbar och inte minst till arrendatorer.
 
Men innovatörerna bakom svensk camping och framförallt svensk campings utveckling till det som vi idag har får nog tillskrivas två personer som mer eller mindre ramlade över idén pga yttre hot. Det är ju alltid sant att yttre hot förenar även de starkaste.

Men för att bygga Bohusläns första kommunala campingplats i Strömstad och slippa ha ”gubbar” med påsen på magen för att ta upp campingavgifterna så åkte Roger Ivarsson och Lars-Åke Backlund på en studieresa ut i Europa. På hemvägen var sedan det som vi idag har campingkortet fött.
Det enda som saknades var en stark organisation som kunde ta tag i genomförandet och plötsligt så fick man omedvetet hjälp från medicinalstyrelsen genom ett meddelande.
 
”Meddelande 117/-66: Råd och anvisningar rörande sanitära krav på campingplatser”
 
Detta gav oväntad hjälp att skapa en rikstäckande campingorganisation. I stället för att acceptera byggandet av ”små skogar av duschar” samlades branschen kring en  motaktion och agerade starkt enat för första gången. Detta föranleddes av ett möte mellan Bohusläns Campingförening och Föreningen Sydöstra Campingvärdar. Detta resulterade i en uppvaktning hos medicinalstyrelsen och dels i ett möte i Göteborg några månader senare för att välja en interimsstyrelse och förbereda skapandet av Sveriges Campingvärdars Riksförbund (Går att läsa i historiken om SCR).

Med denna tunga organisation i grunden så har sedan svensk camping stått för en utveckling som vi till dags dato kanske ser som lite tung och dyr men om organisationen inte funnits vad har då funnits i stället?
 
Det som egentligen belyses genom historien är den sammanhållning som rekordgenerationen visat på då man en för alla, alla för en hjälpte till och ställde upp för att genomföra det som skapade ett samförstånd och ett kamratskap i en rekreation som ingen annan egentligen kunde skapa.
 
Vill med dessa ord gärna överlämna en möjlighet till den nya generationen att ta väl om hand och vårda det som byggts upp och se till så det fortfarande utvecklas till era avkommor. Och vad dom sedan kommer att heta när den generationsväxlingen kommer är nog mer forskning än vetenskap.
 
Som sagt om vi tillbakablickar på dom förändringar som skett så är det nog mer av godo än av ondo. Man kanske skall ställa sig en fråga idag om man egentligen behöver all den lyx som husvagnstillverkare utrustar sina vagnar med och om man egentligen behöver allt detta eller om man inte skulle klara sig med lite enklare utrustningar och kanske vara mer anpassade för dom olika kundgrupperna säsongare och rullare men att vi tillsammans absolut inte tummar på de sanitära möjligheterna.
 
Lite från hjärnkontoret
 
Hagbard
[-] Följande 5 användare säger tack till dig Hagbard för detta inlägg:
  • Adrian, Ljusne-Håkan, LMC400, Sokrates, Tuffern
Svara


Bookmarks

Växla forum:


Forummedlemmar som tittar på denna tråd: 1 Gäst(er)