Sedan jag skrev det första inlägget i denna tråd har det publicerats många artiklar på Dagens Industri om tilltagande problem på den svenska fastighetsmarknaden. Vissa "experter" argumenterar för att det kommer att bli en modest sättning i fasighetsmarknaden, men det är tyvärr nog mer av ett önsketänkande. Det är lättare att erhålla en kontrollerad uppgång än en kontrollerad nergång. Nedgångar är blir självförstärkande när tillräckligt många "springer mot dörren" för att "rädda vad som räddas kan".
Jag är inte ensam att betrakta Riksbankens peningpolitik som vansinnig. Hans Lind, Professor i Fasighetsekonomi vid KTH, uppger: ”Att ha extremt låga räntor i en högkonjunktur är precis tvärtom mot vad vi lär ut i våra kurser i nationalekonomi. Men Riksbanken verkar ha fastnat och tänker på något sätt som jag inte riktigt förstår”. Lennart Weis, kommersiell direktör på bostadsutvecklaren Veidekke, anser att "”De som nu ropar om att det är bekymmer för den finansiella stabiliteten, det vill säga Riksbanken, det är de som har bidragit den situationen och alltså själva har ett ansvar för den ökade skuldsättningen och prishöjningarna”. (www.di.se/nyheter/professorn-det-behovs-en-bostadskrasch-pa-50-procent)
En del politiker har också börjat "kratta manegen" under hösten för nedtrappning av ränteavdragen, men dom påstår att detta skall ske varsamt över längre tid. Det är ingen hemlighet att hushållens höga skuldsättning kommer att medföra kraftigt minskade skatteintäckter när räntorna går upp. Politikerna blir då tvugna till drastisk ned trappning av ränteavdragen, som en krisåtgärd. Dom kan dock inte berätta om detta för medborgarna innan krisen är ett faktum, eftersom det skulle motverka för dem att bli valda.
Fastighetsprisernas uppgång har också fårr hjälp av att skattetrycket har sänkts under ett antal år, vilket har bidragit till ökat konsumtionsutrymme. Nu har trenden vänt och skattetrycket ökar igen, vilket medför att hushållen får minskat konsumtionsutrymme.
Tyvärr ser det ut som att många av de krafter som har bidragit till ökat konsumtionsutryme kommer att slå om till sin motsats i "samlad trupp", vilket med stor sannorlighet kommer att inträffa när konjunkturen viker neråt. Det är en mardrömssituation att gå in i en lågkonjunktur med ökande räntor, nedtrappning av ränteavdrag och ökat skattetryck. Detta skulle medföra dramatisk minskning av hushållens konsumtionsutrymme, vilket medför dramatisk minskad ekonomisk aktivitet som dessutom blir självförstärkande och mer eller mindre riskerar att skapa ett "tvärstopp i maskinen".
Jag är inte ensam att betrakta Riksbankens peningpolitik som vansinnig. Hans Lind, Professor i Fasighetsekonomi vid KTH, uppger: ”Att ha extremt låga räntor i en högkonjunktur är precis tvärtom mot vad vi lär ut i våra kurser i nationalekonomi. Men Riksbanken verkar ha fastnat och tänker på något sätt som jag inte riktigt förstår”. Lennart Weis, kommersiell direktör på bostadsutvecklaren Veidekke, anser att "”De som nu ropar om att det är bekymmer för den finansiella stabiliteten, det vill säga Riksbanken, det är de som har bidragit den situationen och alltså själva har ett ansvar för den ökade skuldsättningen och prishöjningarna”. (www.di.se/nyheter/professorn-det-behovs-en-bostadskrasch-pa-50-procent)
En del politiker har också börjat "kratta manegen" under hösten för nedtrappning av ränteavdragen, men dom påstår att detta skall ske varsamt över längre tid. Det är ingen hemlighet att hushållens höga skuldsättning kommer att medföra kraftigt minskade skatteintäckter när räntorna går upp. Politikerna blir då tvugna till drastisk ned trappning av ränteavdragen, som en krisåtgärd. Dom kan dock inte berätta om detta för medborgarna innan krisen är ett faktum, eftersom det skulle motverka för dem att bli valda.
Fastighetsprisernas uppgång har också fårr hjälp av att skattetrycket har sänkts under ett antal år, vilket har bidragit till ökat konsumtionsutrymme. Nu har trenden vänt och skattetrycket ökar igen, vilket medför att hushållen får minskat konsumtionsutrymme.
Tyvärr ser det ut som att många av de krafter som har bidragit till ökat konsumtionsutryme kommer att slå om till sin motsats i "samlad trupp", vilket med stor sannorlighet kommer att inträffa när konjunkturen viker neråt. Det är en mardrömssituation att gå in i en lågkonjunktur med ökande räntor, nedtrappning av ränteavdrag och ökat skattetryck. Detta skulle medföra dramatisk minskning av hushållens konsumtionsutrymme, vilket medför dramatisk minskad ekonomisk aktivitet som dessutom blir självförstärkande och mer eller mindre riskerar att skapa ett "tvärstopp i maskinen".
”Jag kanske ogillar din åsikt men jag försvarar med näbbar och klor din rätt att uttala den.”