(2019-05-12, 12:05)LMC400 Skrev: Känns lite konstigt att inget görs. Är det stolthet som gör att det går prestige i att inte höja räntan? Är själv dåligt insatt i världsekonomi men vad jag förstod har USA höjt sin styrränta många gånger och där verkar det tuffa på.
Skickat från min LM-Q610.FG via Tapatalk
USAs centralbank, Federal Reserv (FED), drog aldrig ner räntan till negativ territorium när den var som lägst. FED plockade inte heller på sig en lika stor mängd statsobligationer i sitt QE-program som den Europeiska Centralbanken (ECB) har gjort. Riksbanken tog rygg på ECB trots att Sverige hade ett mycket bättre utgångsläge än vad som var fallet i Euroområdet. Riksbanken verkar sitta fast i ett gigantiskt "groupthink" som är baserad på bristfällig förståelse för reel ekonomi.
Ingves "dillar" om hur viktigt det är med 2% inflation. Detta är en siffra som den tidigare chefen för FED, Allan Greenspan, höftade till med som lämplig inflation. Ingves verkar inte förstå att inflationen har tre olika ansikten: 1) Tillgångar, 2) Efterfrågan och 3) Valuta (www.armstrongeconomics.com - the-three-faces-of-inflation-when-is-real-real). Riksbanken ägnar sig åt att skapa inflation genom att sänka kronans värde vilket medför importerad inflation genom ökade importpriser. Detta är en dålig form av inflation som inte bidrar till att skapa välstånd.
Riksbankens inflationsmål är dessutom baserad på konsumentprisindex (KPI) vilket exkluderar kostnader för boende. En betydande del av hushållens kostnader utgörs av boendekostnaden varför det blir absurt att inte ta hänsyn till denna kostnad, speciellt i en tidperiod när fastighetspriserna har rusat i höjden som en konsekvens av den penningpolitik som Riksbanken bedriver.
Skälet att man vill ha lite inflation är att dess motsats, deflation, drastiskt stoppar ekonomin. Om något blir billigare i morgon än vad det är idag väljer männsikor att avvakta med sina inköp, vilket "slår stopp i maskinen" och bidrar till en negativ spiral med ökad arbetslöshet p.g.a. minskad efterfrågan, vilket i sin tur leder till än mindre efterfrågan. Det gäller dock att erhålla rätt typ av inflation. I stället för att stå för stabilitet har Riksbanken åstadkommit det motsatta genom att tillämpa krisåtgärder under en brinnande högkonjuktur, vilket har skickat upp fastighetspriserna i skyn utan att vara till gagn för någon. Regeringen har nu börjat sända signaler om att "kurera" Riksbankens misslyckade penningpolitik med finnanspolitik (skattehöjningar och bidrag), men det är som att dra en våt filt över problemet, vilket kommer att leda till andra icke önskvärda konsekvenser.
Riksbanken har målat in sig i ett hörn och har svårt att ta sig ut, varvid dom fortsätter med "more of the same". Såväl centralbanker som politiker bör vara försiktiga med att försöka manipulera marknaden, eftersom det är stor risk att dom gör mer skada än nytta. Marknaden är alltför komplex och det är svårt att överblicka helheten. När man som riksbanksledningen stirrar sig blind på teoretiska modeller, som är förenliknar av verkligheten, kan det gå riktigt fel.
”Jag kanske ogillar din åsikt men jag försvarar med näbbar och klor din rätt att uttala den.”