Krisers lösningar tenderar att så frön till nästkommande kriser. Själv har jag svårt att se att finanskrisen, som i mångt och mycket berodde på för hög skuldsättning, varaktigt kunde lösas med ännu högre skuldsättning.
De före detta finansministrarna Hank Paulson och Timothy Geithner samt Ben Bernanke, tidigare ordförande för banken Federal Reserve, tror att världsekonomin är på väg in i en ny kris, skriver CNBC.
"Vi går mot världshistoriens mest förutsägbara finanskrasch", säger Hank Paulson, och fortsätter:
"Desto längre vi väntar med att strama åt finanspolitiken, ju värre kommer det bli".
(
www.di.se - vi-gar-mot-varldshistoriens-mest-forutsagbara-finanskrasch)
(2018-05-25, 12:05)Sokrates Skrev: [ -> ]En konsekvens av Riksbankens "enögda" penningpolitik, med tillgångsköp och krisränta mitt under brinnande högkonjunkktur, är en kraftig uppgång i priset för fastigheter och andra fasta tillgångar. Vilket i sin tur har medfört en kraftig ökning av hushållens skuldsättning, framförallt bland de hushåll som har köpt sin första fastighet efter den kraftiga prisökningen.
Efter att riksbankens vansinniga penningpolitik har bidragit till att driva upp fastighetspriserna i skyn, skapar det problem om regeringen därefter höjer skatterna. Ökade skatter medför minskad disponibel inkomst för hushållen, d.v.s. att folk har mindre pengar att spendera. När folk får minskad köpkraft minskar aktiviteten i ekonomin, vilket medför högre arbetslöshet. Det är en villfarelse att tro att man kan höja skatterna för dom "rika" och bankerna, utan att detta i slutändan kommer att påverka gemene man. Extra beskattning av "rika" är vanligtvis är kontraproduktivt, eftersom kapital är lättrörligt mellan länder. Ökade kostnader hamnar i slutändan i knät hos den enskilde konsumenten.
I det nuvarande läget med uppdrivna fastighetspriser och artificiellt låga räntor, är det stor risk att höjda skatter blir en utlösande faktor för nästa kris. Förr eller senare kommer riksbankens marknadsmanipulation att misslyckas, med högre räntor som följd. Det är lite av en mardrömssituation med dramatiskt minskad disponibel inkomst, som ett resultat av högre skattetryck samtidigt som räntorna går upp mot ett normalläge. Kriser tenderar tyvärr alltid att fungera omfördelande från "fattiga" till "rika", så ett ökat skattetryck i det nuvarande läget riskerar att förvandla en del av befolkningen till "fattighjon".
Enligt Nordea är konjunkturtoppen är passerad och tillväxten dämpas.
(
www.di.se - nordea-konjunkturen-har-toppat)
Stefan Ingves och Riksbanken fortsätter att gasa för fullt med minusränta och massiva tillgångsköp, som om Sverige bafann sig i den djupaste lågkonjuktur. Håll i hatten för det här kommer inte att sluta väl. Det är alltid gemeneman som får ta smällen när man har ägnat sig åt vansinnig penning- och/eller finnaspolitik. Riksbanksledningen med sina feta löner kommer att kunna skratta hela vägen till banken.
Riksbanken förefaller att vara trögrörlig som en oljetanker. Man dröjde allför länge med att sänka räntan och nu dröjer man allför länge med att höja räntan.
Riksbanken lämnar minusräntan oförändrad – än en gång.
Först i mitten av 2018 väntas styrräntan höjas.
– Riksbanken spelar ett högt spel. Skulle det komma en lågkonjunktur har man inget att sätta emot när det kommer till penningpolitiken, säger Joakim Bornold, sparekonom på Nordnet.
(
www.expressen.se - riksbanken-rantan-lamnas-oforandrad)
Jösses! Räntehöjning i en konjunkturnedgång, trotsar allt sunt förnuft.
Det verkar dock som att två av riksbanksdirektionens ledamöter är mer i takt med tiden än vad som gäller för resten av dem.
Två ledamöter reserverade sig mot Riksbankens framskjutna räntebana i torsdagens penningpolitiska besked. Henry Ohlsson fortsätter att förorda en räntehöjning utan gehör från majoriteten.
Reporäntan ligger kvar på minus 0,5 procent enligt Riksbankens besked på torsdagen. Samtidigt viktades räntebanan ned något. En första höjning utlovas nu i december eller februari.
Men vice riksbankschef Martin Flodén reserverade sig än en gång mot beslutet. Han förordade i stället en första höjning om 25 punkter redan vid nästa räntemöte i oktober. Därefter ansluter han sig till majoritetens räntebana.
Även direktionskollegan Henry Ohlsson reserverade sig mot den nya räntebanan och ville se en höjning till minus 0,25 redan nu med hänvisning till fortsatt god konjunktur i både Sverige och omvärlden.
Det är inte första gången Martin Flodén och Henry Ohlsson reserverar sig mot majoriteten. Vid juli-mötet reserverade sig båda ledamöterna mot beslutet att förlänga mandatet för valutainterventioner.
(
www.di.se - fortsatt-oenighet-i-riksbanken-om-rantan)
Ingen högkonjunktur varar i evigheter. Förr eller senare kommer det en lågkonjunktur. Industriproduktionen inom EMU minskar, vilket ter sig som ett tecken på att den nuvarande högkonjukturen håller på att sjunga på sin sista vers.
Industriproduktionen i euroområdet sjönk 0,8 procent i juli, jämfört med föregående månad, och sjönk 0,1 procent jämfört med samma månad föregående år.
(
www.di.se - emu-svagare-industriproduktion-an-vantat)
Samtidigt fortsätter European Central Bank (ECB) och Riksbanken med negativ ränta och massiva tillgångsköp, som att vi befann oss i den värsta lågkonjunkturen.
Det krävs en politik som medverkar till högre realräntor.
Det anser den vice riksbankschefen Cecilia Skingsley och utan att ta direkt ställning anser hon att högre inflationsmål kan övervägas.
Det framgår av protokollet från Riksbankens penningpolitiska möte den 5 september.
(
www.di.se - vice-riksbankschefen-period-av-flerariga-minusrantor-kan-upprepas)
Jag tar mig för pannan! Riksbankens ledning verkar vara inne på att fortsätta på den inslagna vägen och därmed göra svenskarna än fattigare i ett internationellt perspektiv.
Nu är det mycket som talar för att högkonjukturen håller på att ta slut för denna gång.
Mitt i högkonjunkturen rusar bolagskonkurserna och har nått historiska nivåer. Byggsektorn och restaurangbranschen är extra drabbade och konkursvågen väntas rulla vidare. Trendbrottet är ett bevis på konjunkturen toppat och att vi går mot sämre tider, säger Nordeas chefsekonom Annika Winsth.
(
www.di.se - konkursrusningen-vi-gar-mot-samre-tider)
Även den pågående korrigeringen på världens börser kan vara ett tecken på att vi håller på att se slutet på högkonjunkturen för denna gång.
Rune Andersson som är en av Sveriges mest erfarna företagsledare säger:
"Jag ser att konjunkturen i världen rullar väl på hyggligt i något år till, kanske. Att börsen går ned nu brukar den göra något år innan konjunkturen vänder. Vi har en topp nu, men tillväxttakten går ned. Vi har haft en exceptionellt lång konjunkturuppgång också, får man säga."
(
www.di.se - rune-andersson-borsen-borde-ned-10-15-procent)
Ledningen för Sveriges Riksbank är besatta av sitt inflationsmål och fortsätter att gasa på med negativ ränta och massiva tillgångsköp som om vi fortfarande befann oss i den djupaste lågkonjunktur.
En annan "konjunkturindikator" kan vara verkstadsaktierna som är cykliska och vanligtvis ligger tidigt i konjunkturcykeln.
Hälften av verkstadsbolagen har fallit med mer än 20 procent från årets kurstoppar.
Nu krävs det smått fantastiska rapporter för att vända trenden.
(
www.di.se - verkstadsaktierna-klappar-ihop)